Dagarna efter
Dagarna har kännts bättre. Jag ser frammåt och jag och J har fått en starkare relation. Vi har kommit varann närmare och jag tror vi uppskattar varann på ett helt annat sätt. Så bra saker akn komma ur det dåliga trots allt:)
Det är fortfarande jobbigt att tänka på, men jag kan inte låta mig deppa ihop. Det är inte jag, och det är inte rättvist. Det hände av en anledning, och var det naturen själv tyckte var bäst!
Vi har i alla fall lagt upp en lite plan. Eller jag det låter jätte fel, men nu ska vi låta tankarna vila 1 år, sedan ska vi ta upp det igen och se hur vi har det och om det kommer mer lägligt då:) Känns bra att veta att vi är på väg mot samma håll. Kanske inte samtidigt, men att vi kan blicka frammåt, till en gemensam framtid. Och den här händelsen gjorde nog det mer möjligt och mer hoppfyllt!
J. Jag älskar dig. Tack för att du ställer upp för mig dom här dagarna. Du är min prins!
