kväller igen
Den här dagen har gått otroligt fort!
Ställde klockan på 8:a för att Michis skulle komma ut och hämte mig. Snozzade till 9.40. Sen ställde ja om klockan till 10, men den hann inte ringa förrens jag fick ett sms från Michis som sa att hon skulle fixa sig och sedan komma.
Oj Oj! Det var bara att hoppa upp ur sängen, springa in i duschen, sen springa ut ur duchen! Försöka borsta håret medans jag trokade det. Sprang emellan och bredde två mackor (hade lite beslutsångest över vilket pålägg jag skulle ta. Det blev ost och kaviar och ost och marmelad) vilket tog lite tid.
Klä på sig, sminka sig, hitta allt: pengar, mobil, nycklar, kamera, körkort, leg, o tofs:)
Parkera på stan och tog en sväng till gamla skolan först för o hälsa på. Fick veta att de va öppen hus på kvällen. Skulle bli bjudna på mat om vi kom dit så;) Vem tackar nej:) Sen sprang vi ner på stan o ja testade ett par jeans. VDom satt bra, men de va strech så ja e tveksam! Tog en Donken, MUMMA!
Sen in i några affärer, men hitta inget spec. Undra om det kan bero på att jag inte har några pengar och inte får lön förrens på torsdag^^
Väl tillbaka i skolan fick vi en lite sallad, samt kaksmulor:P (För alla er som går eller har gått på någon HR linje så vet ni att man käkar JÄMT! Vi hade en sådan lärare som jämt gav oss smakprover, och det blir bättre när man har slutat och kommer tillbaka och hälsar på:D)
Vi spenderade i alla fall hela våran dag på den gamla skolan. Från 1 till 8:P
Snacka om att man kan sakna det fasta man hade när man gick just i skolan. Man visste precis vad som väntade och vad man hade. Jag kan bli lite smått tokig på det efteråt att man inte tog vara på den tiden man hade. För jäklar vad bra det var!
-Jag vill att det alltid ska kännas så bra när vi pratar som det gjorde ikväll-
Jo idag när vi satt på Donken och käkade jag o Michis kom det fram en kille till oss. Man har sett honom på stan ibland och letat tom burkar och druckit alkohol. Han bor antagligen på härberget i stan.
Han frågade i alla fall om han fick en hamburgare av oss. Eller ja det var innan vi fått våra, så det var väl mer om vi kunde köpa en hamurgare åt honom. Jag vart lite irriterad så jag sa: "Nej. Du får ingen hamburgare. Du kan gå!".
Han gick till en ensam ganska ung kille (låter som jag är 30 och snackar om en 13-14 åring och jag är bara 19:P) runt 16 kanske. Han frågade honom om han kunde på en hamburgare. Killen gav honom 1 strips. (kan ju oxå tillägga att killen kom efter det att jag sagt nej till honom så han hörde väl inte mitt lilla utbrott.)
Han kom sedan tillbaka till vårat bord efter det att vi fått våran hamburgar respektive nuggets.
Han frågade om han kunde få en hamburgare. Jag sa igen "Nej du får ingen hamburgare. Du kan gå nu!"
Michis sa att det är ju egentligen ganska synd om honom.
Och då tänkte jag det. Ibland kan jag verkligen tycka synd om presoner som inte har råd med mat, som kanske inte har någonstans att bo osv. Men ibland blir jag bara irriterad och tänker att dom har satt sig själva i den sisten.
Ärligt talat vet jag inte vilket som är rätt. Kanske inget utav det? Jag känner ingen person i min närhet som sitter i den situationen och därför kan jag inte helt ut säga att si och så är det. Jag kan bara ta det jag vet och utgå från det!
Jag kan tycka mer synd om pensionärer som är ensamma. Det kanske inte är ett dugg synd om dom. Dom kan ha det hur bra som helst. men när jag ser dom stå vid busshållplatsen ensamma, eller ska gå över vägen och inte ser så bra eller vad det nu kan vara, så kan jag tycka så synd om dom. Och just när jag tycker det så vill jag inget hellre än att bara hjälpa dom med vad än dom vill ha hjälp med! Bara sitta och fika med dom eller vad som helst!
Jag kan tycka om pensionärer ibland. Och jag tycker att dom ska bli visade all respekt i världen, för det är dom som har fått oss att komma så långt som vi ändå har gjrot med allt. Bilen, datorn, mobilen.. Det är dom som har hjälpt till med det.
Så nästa gång du åker buss, tunnelbana eller spårvagn så ge din plats till en pesionär om den inte har någonstans att sitta. Det ska i alla fall jag göra. Och nästa och nästa och nästa....
Godnatt.
Kärlek!
Ställde klockan på 8:a för att Michis skulle komma ut och hämte mig. Snozzade till 9.40. Sen ställde ja om klockan till 10, men den hann inte ringa förrens jag fick ett sms från Michis som sa att hon skulle fixa sig och sedan komma.
Oj Oj! Det var bara att hoppa upp ur sängen, springa in i duschen, sen springa ut ur duchen! Försöka borsta håret medans jag trokade det. Sprang emellan och bredde två mackor (hade lite beslutsångest över vilket pålägg jag skulle ta. Det blev ost och kaviar och ost och marmelad) vilket tog lite tid.
Klä på sig, sminka sig, hitta allt: pengar, mobil, nycklar, kamera, körkort, leg, o tofs:)
Parkera på stan och tog en sväng till gamla skolan först för o hälsa på. Fick veta att de va öppen hus på kvällen. Skulle bli bjudna på mat om vi kom dit så;) Vem tackar nej:) Sen sprang vi ner på stan o ja testade ett par jeans. VDom satt bra, men de va strech så ja e tveksam! Tog en Donken, MUMMA!
Sen in i några affärer, men hitta inget spec. Undra om det kan bero på att jag inte har några pengar och inte får lön förrens på torsdag^^
Väl tillbaka i skolan fick vi en lite sallad, samt kaksmulor:P (För alla er som går eller har gått på någon HR linje så vet ni att man käkar JÄMT! Vi hade en sådan lärare som jämt gav oss smakprover, och det blir bättre när man har slutat och kommer tillbaka och hälsar på:D)
Vi spenderade i alla fall hela våran dag på den gamla skolan. Från 1 till 8:P
Snacka om att man kan sakna det fasta man hade när man gick just i skolan. Man visste precis vad som väntade och vad man hade. Jag kan bli lite smått tokig på det efteråt att man inte tog vara på den tiden man hade. För jäklar vad bra det var!
-Jag vill att det alltid ska kännas så bra när vi pratar som det gjorde ikväll-
Jo idag när vi satt på Donken och käkade jag o Michis kom det fram en kille till oss. Man har sett honom på stan ibland och letat tom burkar och druckit alkohol. Han bor antagligen på härberget i stan.
Han frågade i alla fall om han fick en hamburgare av oss. Eller ja det var innan vi fått våra, så det var väl mer om vi kunde köpa en hamurgare åt honom. Jag vart lite irriterad så jag sa: "Nej. Du får ingen hamburgare. Du kan gå!".
Han gick till en ensam ganska ung kille (låter som jag är 30 och snackar om en 13-14 åring och jag är bara 19:P) runt 16 kanske. Han frågade honom om han kunde på en hamburgare. Killen gav honom 1 strips. (kan ju oxå tillägga att killen kom efter det att jag sagt nej till honom så han hörde väl inte mitt lilla utbrott.)
Han kom sedan tillbaka till vårat bord efter det att vi fått våran hamburgar respektive nuggets.
Han frågade om han kunde få en hamburgare. Jag sa igen "Nej du får ingen hamburgare. Du kan gå nu!"
Michis sa att det är ju egentligen ganska synd om honom.
Och då tänkte jag det. Ibland kan jag verkligen tycka synd om presoner som inte har råd med mat, som kanske inte har någonstans att bo osv. Men ibland blir jag bara irriterad och tänker att dom har satt sig själva i den sisten.
Ärligt talat vet jag inte vilket som är rätt. Kanske inget utav det? Jag känner ingen person i min närhet som sitter i den situationen och därför kan jag inte helt ut säga att si och så är det. Jag kan bara ta det jag vet och utgå från det!
Jag kan tycka mer synd om pensionärer som är ensamma. Det kanske inte är ett dugg synd om dom. Dom kan ha det hur bra som helst. men när jag ser dom stå vid busshållplatsen ensamma, eller ska gå över vägen och inte ser så bra eller vad det nu kan vara, så kan jag tycka så synd om dom. Och just när jag tycker det så vill jag inget hellre än att bara hjälpa dom med vad än dom vill ha hjälp med! Bara sitta och fika med dom eller vad som helst!
Jag kan tycka om pensionärer ibland. Och jag tycker att dom ska bli visade all respekt i världen, för det är dom som har fått oss att komma så långt som vi ändå har gjrot med allt. Bilen, datorn, mobilen.. Det är dom som har hjälpt till med det.
Så nästa gång du åker buss, tunnelbana eller spårvagn så ge din plats till en pesionär om den inte har någonstans att sitta. Det ska i alla fall jag göra. Och nästa och nästa och nästa....
Godnatt.
Kärlek!
Kommentarer
Trackback
